aszombie.blogg.se

Känns som jag äntligen löst mysteriet och det låg nog närmare mitt arv än vad jag trodde. Min sambo är min vise Pallas Athena. Med all säkerhet har min kraftlöshet tilltagit ju mer inflammation jag haft! Jag har nämligen haft ett långt uppehåll med min medicinering i 22 VECKOR!  

Min biologiska medicin ska man ta varannan vecka och jag har sakta under flera år glesat ut den till 12 veckor och kört så senaste året. För drygt ett halv år sedan tänkte jag att varför inte testa! Jag har läst och min doktor har intygat att om man får ankyloserande spondylit (min reumatiska rygg sjukdom) i unga år (jag var 18 år), så kan den bli inaktiv efter 50 års ålder. Ja efter över 30 års aktivitet, så kan den avta.

Dock har det då inte fungerat! Min sänka har ökat till 31 (normalt ska den vara under 3). Och jag har känt av en stelhet i ryggraden (ingen värk dock). Men det har varit tillräckligt att tappa styrkan/känslan att vara stark. Jag har inte orkat de tuffa intervallerna på trainern och det har inte blivit de lite längre löpintervallerna heller. Så nu blir det att återgå och få ner sänkan till normalläge igen.

Annars har perioden gått klockrent vad gäller distanspassen, både löpning och cykel. Det blev även detta år ett 12h spinningpass i Spin of Hope! Mentalt tufft som vanligt! 22h cykling på tandemcykel en Vätternrunda år var enklare. Då ser man ändå ny miljö i naturen på sträckan. Men inomhus på samma cykel, där den enda omväxling är ledarna och deltagarna ÄR mentalt krävande. Men känns såklart bra att stödja Barncancerfonden ❤️

Och nu har jag kommit igång med simningen också. Blivit minst 2 pass i veckan, så det är bara hålla det inslagna spåret. Jag får bättre vattenläge ju oftare jag simmar men sen vet jag att jag aldrig kommer ligga i täten här! Simning är och kommer alltid vara en utmaning! Och efter förra årets bästa sim säsong, då Vansbrosimningen persades med 15 MINUTER så vet jag att det finns en liten växel till i alla fall 😊

Sjukdom är (förhoppningsvis) löst och så kom en ny utmaning näst sista träningsdagen i perioden. Jag halkade på blöta löv i en nerförsbacke och trampade snett på en gömd sten, så vrickade fotleden en del efter halva sträckan. Linkade hem, satte på kylning och dagen efter intygades att det blir några dagars vila och lättare träning.

Ändå så känns det som att det finns bra förutsättningar till kommande period då Specialträning startar! Så nu är grundträning klar! Jag ligger bra med trots allt. Ska försöka slänga in några extra intervall pass då det känns bra! Men annars är det viktigare med kontinuiteten och en sakta progression men också ha en skön återhämtningsvecka.  

Nu känner jag mig som 20 år igen (som Garmin säger) 😊

Nu kör vi!