aszombie.blogg.se

"Nu kommer farsan"

Jag hade inget val längre! Jag måste erkänna att jag behöver hjälp och jag måste prova biologiskt läkemedel mot AS. 

Medicinen tas med sprutor (jag som ogillar sprutor) och jag tyckte jag blev piggare och att den hade lite effekt. Tyvärr visade det sig att jag fick dåliga blodvärden, låg halt av trombocyter (blodplättar). Bakslag men värdena blev bättre då jag slutade med medicinen. Jag fick prova en ny TNF-hämmare men även denna fick jag dåliga blodvärden av. Modet börjar tryta och det var många samtal med läkaren. 

Ett sista hopp fanns kvar att testa en tredje variant av medicin. Äntligen så påverkades inte blodvärdena negativt. Dock så märkte jag ingen effekt av medicinen till en början. Eller så var det en mental spärr jag hade kvar som levt nästan 25år med ständig värk. Proverna såg bra ut men det tog nog 1 år innan jag förstod att jag verkligen inte hade någon betydande värk kvar! 

Det här var då 2013 då jag äntligen kunde sova, äntligen kunde andas, äntligen kunde leva och mentalt kunde tänka på annat än att kriga varje dag för att överleva. Sakta men säkert kom enorma skuldkänslor upp samtidigt som jag började se framåt. Ju bättre jag mådde mentalt desto mer förstod jag hur dålig jag har mått genom åren. Då man är mitt i smärtan som jag har varit så ser man inte detta. Det var bara att överleva varje dag som gällde. Jag var då i en överlevnads mode. Sjukdomsinsikt var noll! Känslorna gick upp och ner. Enormt glad att slippa värk, enormt ledsen över hur jag levt och tagit hand om mig och mina kära. 

Sönerna intygade att jag alltid har varit en bra farsa trots sjukdom. Hur trött jag än var så hade jag krafter kvar för läxläsning och lek.

Jag lärde mig att man lever bara en gång. Då ska man leva i nuet, kolla sig själv i spegeln och fråga hur man verkligen mår varje dag. Mår jag bra, så mår min omgivning bra. Vad driver dig, vad mår du bra av att göra?

Jag fick under denna tid oerhört bra hjälp och stöd i mina tankar av sociala medier. Speciellt fb-gruppen Bechterews sjukdom! Den samlade kompetens som finns där slår all kunskap i världen. Jag fick också bra hjälp av mina nära vänner.

Min spegelbild sa att jag mådde bättre utan värk, men vill bli friskare, må bättre! Jag hade äntligen ingen värk men var stel som en ladugårdsdörr, hade 0 i kondition, 0 i styrka och hälsomässigt undermålig. Jag behövde förbättra min hälsa och gå ner några kilo.

Jag ville börja springa men för att komma dit var jag tvungen att stretcha och töja min stela kropp. Det blev mycket ryggymnastik och enkla hemövningar för att få bort stelheten och förbättra lite styrka. För att få igång pulsen lite mer började jag med promenader. Korta i början. Hade mål att ta nästa lyktstolpe varje gång. Något som fungerade bra för mig och som jag tyckte var kul var att börja med spinning.

Jag mådde bättre och bättre och i början av 2014 kunde jag springa ute i vinterkylan för första gången på länge. Mitt mål var uppnått och det blev en tur med frälsningskänsla. Min bröstkorg var fortfarande stel och jag kände att jag inte fick i den mängd syre jag behövde. Under lätta löpningen drog jag in så mycket syre jag kunde och pressade ut bröstkorgen så mycket jag kunde flera gånger. Efter ett tag så sa det bokstavligen "knak" och jag kunde dra in flera liter luft i lungorna. Att få in så mycket syre i kroppen gav en känsla av frälsning! Kroppen mår bäst av att använda som den är byggd! Rör armar, ben och må bra! Jag storgrät av lycka hela löpturen. Det var flera jag mötte som säkert undrade hur jag mådde. 

"Farsan är tillbaka"