Ultravasan 90 2018 - Min 2:a Vasaloppstrippel 💪💪💪
Det är så overkligt att jag klarade Ultravasan och kommer att ta tid att smälta. Race rapporten är därför full med luckor och intryck som jag ännu inte reflekterat 😊
Helt sjukt! Det blev start i Ultravasan 90km ändå! För en månad sedan kunde jag inte springa! Underbenet hoppade ur led hela tiden! Bara att inte kunna springa får mig att tänka på då jag var som sämst i min reumatiska sjukdom, då jag knappt var kapabel
att utföra även de mest enklaste sakerna. Jag hade problem att gå normalt!
Men man ska aldrig ge upp sina drömmar! Bryt ihop men ta alltid nya tag! Jag lyckades få behandling och själv köra rehab och hann få till ett jättelugnt löppass på 13km innan start!
Målsättningen blev såklart låga till Ultravasan. Mål var bara att springa så lugnt jag kunde för att inte få knäsmärtor igen samt såklart hinna till varje kontroll innan rep-tiderna!
Bara att gå upp kl 03:00 invid starten i Berga By är en speciell känsla! Bara att stå på startlinjen helt ultraotränad och med full skyddsmundering för knäet är speciellt! Bara att göra ett försök är speciellt! Och även denna gång fick jag ovärderlig
support från Marie ❤️
STARTEN (Klicka på länken) kl 05:00 är magiskt! Trots att marschaller inte användes detta år med respekt för boende med senaste tidens skogsbränder.
Jag hade innan loppet lagt ett tidsschema på 8min/km. Det är väldigt låg fart men ändå under reptider och under personbästa, om jag orkar hålla den farten ända in i mål. Men 90 km är långt och speciellt långt då jag inte hunnit löpträna innan.
Kändes skönt men var samtidigt lite frustrerande att hålla så låg takt. Men jag vågade inte pressa knäet och ville framför allt inte riskera att det blir sämre. Det är viktigare att inte äventyra Lidingöloppet och avslutning av 4:e raka klassikern.
Och om jag genomför Ultraloppet så är 2:a raka Vasaloppstrippeln genomförd.
Upplevelserna är såklart många och sträckan/miljön/atmosfären är magiskt. Soluppgången är mäktig på väg till Smågan och första kontrollen. Besvärligast underlag är såklart smala gångstråk i kuperad skogsterräng med rötter och stenar.
Här tog jag det extra lugnt och försiktigt för att inte äventyra knäet.
Vissa sträckor fick jag molande värk i knäet och vet nu i efterhand att det mest var för att jag inte riktigt har styrkan runt knäet ännu. Under loppet sänkte jag tempot ytterligare tills det kändes bra. Däremot hade knäskyddet under knäställningen
veckat till sig och sakta men säkert gett mig ett sår. Trodde först det var remmarna i ställningen som skavde men det blev inte bättre då jag lossade de lite grann.
Min tänkta 8 min fart gick lite fortare till Risberg men tappade lite fram till Evertsberg, som drygt är halvvägs. Mer än en mara är genomförd!! Marie åkte med husbilen längs sträckan och delade ut belöningar på olika platser, SEMLOR ❤️
Otroligt att ändå komma så här långt då jag knappt inte löptränat och endast löpt 13km en gång från april.
I Evertsberg mötte Marie upp och gav support ❤️ Jag plåstrade om en tå samt bytte skor. Och här rättade jag till knäskyddet samt plåstrade om knävecket. Det blev en snabb pannkaka som jag vet fungerade bra förra året. Jag låg väl här
10 min efter 8-min schemat men samtidigt var jag 1,5h före reptiden.
Loppet fortsatte och när 75km var genomförda så hade jag lite förhoppning om att slå personbästa. Men den tanken försvann fort då en annan löpare gick om mig fast jag sprang/joggade 😂😂 Jag kraschade kan man säga 15km från målet. Benen ville inte
springa. Och jag vågade inte trotsa detta och äventyra knäet. Kom inte ihåg vem som spelade Brandsta Citys "Kom och ta mig långt härifrån". Det är riktig humor som man kan skratta åt i efterhand. Kom inte exakt ihåg hur jag tänkte under loppet?
Sjöng jag med? Skrattade jag? Eller lackade jag ur? Nä ska nog till väldigt mycket mer.
Jag kunde nu endast hålla en maklig promenad takt. Jag tappade en 0,5h till Eldris och här var jag 1h före reptiden. Men samtidigt har jag nu i princip klarat loppet eftersom det är sista repet och det ska mycket till om man blir stoppad sista
9km till målet om man fortfarande rör sig framåt. Jag fick sista semlan här av Marie och vi firade lite redan nu ❤️
Sista 9km var väldigt sega och tog hela 1h 50min. Det var en evighet och det kändes som jag aldrig kom fram. Gångstilen var väldigt ansträngd. Alla muskler och leder i fötter och ben skrek. Men i knäet kände jag ingenting glädjande nog.
Att passera sista km-skylten är magiskt. Då är bara campingen kvar och sista backarna upp till upploppet.
Slog följe med en medlöpare sista biten som haft mycket värre knäskada för flera år sedan och en massa operationer men nu klarade Ultravasan. Helt otrolig bedrift!
Jag var helt slut i målet! Lättad men helt slut!
Jag klarade av det! Jag klarade Ultravasan 90km! För en månad sedan var det omöjligt!
Helt otroligt roligt 😊
(116.000 steg är rätt mycket på en dag...)
