aszombie.blogg.se

Redan under mitt första riktiga tävlingsår 2015, så anmälde jag mig till mitt första triathlon. En Olympisk distans i Stockholm. Det var 1500m simning i Riddarfjärden, 40km cykel och slutligen 10km löpning.

Träningen inför var såklart inriktad på en svensk klassiker och hade då avverkat Vätternrundan och Vansbrosimning innan. Hann också köra en del brickpass cykel-löpning som det kändes bra med. Men, men simningen hade inte gått bra på min första Vansbro 3km...

START

Ju närmare starten desto högre puls. Stämningen var väldigt magiskt men samtidigt nervkittlande. Min puls var alldeles för hög då stod i kön till starten. Försökte nervöst prata med lite folk för att lösa knutarna lite. Men det var inget pratglatt gäng jag hade hamnat i. Alla var superfokuserade och taggade. Och jag försökte tagga ner och få ner min vilopuls på typ 120 men det var omöjligt i denna stämning. Hög musik, höga trumljud och fullt med folk.

Nu var det dags för min startgrupp. Vi intog bryggan och alla utom jag och en till hoppade i vattnet, där starten var. Då startskottet gick hoppade jag i. Fick kallsup direkt och pulsen steg ytterligare! Crawl var inte att tänka på. Det fick bli bröstsimning om bara pulsen ville gå ner. Tvärtom rusade pulsen till max! Jag fick krampaktigt simma in mot land och fick tag på ett ankarrep att hänga i ett tag. Jag fokuserade på att få ner pulsen. 5min senare så fick jag ner pulsen och kunde fortsätta simningen. 

Tog inte lång stund tills jag fick kallsup och pulsen steg igen. Men denna gång skenade den inte iväg. Det var mer vågor än vad jag förväntade mig innan. Jag lyckades simma bort till bojen och vände vid 750 meter. Vid vändningen och på väg tillbaka så låg man längre ut i Riddarfjärden där det var mer vågor och mer strömt. Hög puls, mer andning och ännu en ordentlig kallsup. Jag hostade upp vattnet och pulsen skenade igen. Var tvungen att vinka in en livräddare på en vattenskoter. Fick hänga där en stund tills pulsen gick ner. Att simma fast man har vattenskräck har sina utmaningar. 

Pulsen gick ner och jag kunde simma (?) vidare. Hade väl simmat runt 1km då ny kallsup och invinkning av livräddare. Denna gång kom en tjej i kanot. Hängde där en stund igen och hon frågade sen om jag ville att hon skulle paddla bredvid ända till mål! Ja tackade JA såklart! Jag hade en egen livräddare ända fram till bryggan! Tack Mamma (som gick bort 1990) ❤️

Äntligen vid bryggan och där vek sig bena fullständigt! Bena var helt slut efter en superstressat "hundsim". Jag samlade kraft och tänkte att jag måste ju springa till T1 då det stod säkert 1000 personer i publiken där! Simning tid (urusla) 01:08.

T1

Klädbytet från simning till cykel gick inte rekordsnabbt. Men jag var nöjd med fast mark under fötterna. Av med simdräkt och på med clickskorna, hjälm och handskar. Hade triathlondräkt under simdräkten. Bäst av allt så fanns en Snickers som belöning.

CYKEL

Ut i centrala Stockholms krokiga vägar på min racer. Inte optimal fartbana med alla svängar men samtidigt gick de 4 milen undan upplevelsemässigt. Det blev aktivt arbete att undvika klungkörning, som såklart inte är tillåtet. Många inbromsningar vid en hel del u-kurvor. Som sagt svårt att få upp full kontinuerlig fart, så jag var nöjd att avverka de 4 milen på 01:20. Exakt 30km/h.

T2

Byte från cykel till löpning gick bra! Av med skor och hjälm och på med löparskorna.

Löpning

Nu var det dags för 1 mil löpning. Inte direkt oväntat hade jag tegelsten i bena, trots jag tränat en hel del brickträning innan loppet. Löpningen var 4 varv runt Slottet och fullt med folk runt 2,5km varvet. Hade ingen riktig koll på farten och tiderna (ingen triathlonklocka), utan körde helt på känsla. Tyckte löpningen gick segt och det lossnade aldrig under loppet. Helt plötsligt blev jag osäker på hur många varv det skulle vara och sökte funktionärer att fråga. Hittade ingen men pratade med några löpare som intygade att det bara ska vara 4 varv. Då jag avverkat mer än 3 varv insåg jag att det endast återstod ca 1 km till mål. Plötsligt försvann tegelstenarna, tröttheten och krämporna. Det blev en långspurt och full fart upp i backen till målgång vid Slottet! Härlig känsla! Milen hade avverkats på 55min så jag är helnöjd! Känslan var dock att det gick betydligt sämre.

Total tid med bytena blev 03:35. Absolut en tid jag kan slå 😊

Mersmak för Iron Man men behöver framför allt förbättra Open Water, men även såklart de övriga också. Sist men inte minst brickpass.