aszombie.blogg.se

Annars var veckans höjdpunkt årets Spin of Hope. Detta år köpte jag en egen cykel och målet var att cykla själv i 12h, så länge arrangemanget höll på.

Jag var där kl 06:50 och hann lagom förbereda och ställa in cykeln för start kl. 07:00. Varje instruktör hade sitt egna musiktema till varje pass (ca 1h). Allt från hårdrock, 80-tal, 90-tal till schlager. De första 4 timmarna var vi 4st som hängt med hela tiden medans resten bytte av varandra. Efter 6h var jag ensam kvar att ha kört från start. Lagom där blev jag servad med en underbar Falafelrulle av min sambo. ❤️ Äta regelbundet är det svåra på långpass, men jag försökte äta från start. Förutom sportdryck hade jag med mig geler, snickers, banan.

Ledarna, åkarna, låtarna avlöste varandra men jag var kvar. Min ena son följde med mig ett pass och det gav grym energi. Det var efter 9h jag fick min svacka! Fysiskt kändes det ok men däremot så var det slitet mentalt. Jag kom på efter ett tag var det var. Jag behövde koffein, alltså lite kaffe. Jag blev pånyttfödd och de sista 3h blev nedräkning och defilering. 

Inför sista passet frågade ledaren om det fanns någon som kört sedan start. Jag sträckte upp mina armar och skrek peppande till! Härligt att vara framme på sista passet efter så lång tid. Att spinna 12h i sträck tar mycket mentalt! Jag höll låg fart och hade ju lovat PT att max ligga på 120 i snittpuls. Emellanåt behövde jag ställa mig upp och där var det svårt att ligga under. Energiintaget hade gått enligt plan.  Så det svåra är det mentala! Att hela tiden tänka på att inte tänka på hur lång tid det är kvar! Det tar mer energi än vad man tror! Tur att det finns kaffe oftast längs vägen.

Riktigt skön känsla efter 12h spinning. Och samtidigt riktigt kul att ge pengar till barncancerfonden 😊