aszombie.blogg.se

Att ha ett nästan ouppnåeligt mål, ett långsiktigt mål ger stor energi och drivkraft till den dagliga träningen. Dagliga träningen är mer än att hålla sig frisk och som en god vana. För att klara IronMan måste man helt enkelt träna. 

Saknaden är enorm och vilken upplevelse! Så obetalbar och jag gjorde ett försök att förmedla känslorna. Tomheten är enorm, vilsenheten att inte har bokat in mig än känns.

Jag är såklart enormt stolt än att ha klarat Kalmar! Men faktum så hade jag ett aktivt skov sista viktiga taper veckorna. Skov jag inte haft på över 10år! Här måste jag försöka komma tillbaka till en skovfri vardag. Dessutom måste jag bli mycket stabilare med simningen över tid. Mitt skadade knä från skolåldern blir inte bättre och bättre. Löpningen har känts stabilare men jag vill se om jag ändå kan förbättra farten.

Jag funderar på ett sabbatsår från IronMan men fortsätta en svensk klassiker såklart! Och mer fokusera träningen på styrkelöpning, gym och simning. Få in mer sim och gym timmar.

Loppen blir då som vanligt: Engelbrektsloppet, Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimning och Lidingöloppet. Och någon spontananmälan till någon triathlon och ev någon Swimrun alt långlopp.

Simning och gym tre gånger i veckan och daglig löpning. På ett ungefär

Mån: Gym, löpning

Tis: Simning, löpning

Ons: Gym, löpning

Tors: Simning, löpning

Fre: Gym, löpning

Lör: Cykel, löpning

Sön: Simning, löpning

Men innerst inne om jag fick välja och önska så vill jag tillbaka till IronMan Kalmar igen 🫶

Och denna gång i toppform 🫶

Men först gäller det att klara en utmaning till! Lidingöloppet 60km! Det gäller att löpa alla lopp fre-sön under Lidingöloppshelgen, sista i september!

Det innebär 

- Fre 27/9: TCS Lidingöfemman (5km)

- Lör 28/9: Lidingölopp 15km + Lidingölopp 30km

- Sön 29/9: Rosa Bandet-loppet (10km)

Då jag är klar med Lidingöloppet 30km så är min 10:e Svenska Klassiker klar ✅ 

Men lite mörka moln. Har fortfarande känningar av ett förmodat skov. Medicinen tar ännu inte lika bra som den gjort i över 10år. Medicinbytet i april med samma substans var ingen bra idé. Så bra att jag hann byta några dagar innan IM Kalmar och att det ändå gick att starta loppet och helt otroligt att det gick att genomföra loppet. Men muskelkramperna och stelheten lite kommer och går. Men såklart hoppet består. Får inte ge upp utan det gäller att hitta möjligheterna.

Otroligt vad jag får vara med om! Och jag kommer aldrig glömma den oväntade och fantastiska målgången i IronMan Kalmar 2024 🫶