Ankyloserande spondylit 2024
En kort sammanfattning av året är att jag startade i alla stora lopp men inte slutföljde alla av olika anledningar:
- Engelbrektsloppet 60km ✅
- Vasaloppet 90km DNF (pga sjukdom)
- Vätternrundan 315km ✅
- Vansbrosimning 3km ✅
- IM Jönköping 70.3 DNF (storm)
- IM Kalmar 140.6 ✅
- Lidingölopp 60km ✅ (4 lopp)
Det stora är att jag lyckades slutföra IM Kalmar och också min 10:e svenska klassiker genom Lidingöloppet. Detta trots att jag hade skov från min reumatiska sjukdom, ankyloserande spondylit (ryggradsreumatism). Successivt från april då jag gjorde medicinbyte så har jag gått från bra motionär i bra form till en sjuk reumatiker med inflammerade leder och musklerkramper. Som tur var så fick jag tillbaka min medicinering 3 dagar innan IronMan. Dagen innan så kunde jag knappt stå upprätt och det kändes inte hoppfullt att komma till start.
Resten är min historia. Det blev en prövning ett steg i taget, en dörr i taget, en prövning hela dagen. Kroppen ställde upp efter miljontals korrigeringar under loppet. Gav aldrig upp hoppet och tänkte på min livskamrat, min krigare, min kära sambo.
Såklart efter loppet så var kroppen tärd. Nu var det vara fokus på återhämtning, vila men också på Lidingöloppet 60km. Därför startades en ny runstreak 1v efter Kalmar, ca 1mån kvar till Lidingöloppet och min 10:e svenska klassiker. Inflammation i kroppen ger kraftig fatigue. Kroppen vill inget hellre än att vara passiv. Och jag vet om man är passiv så styr AS mitt liv. Därför startades en ny runstreak!
Runstreak! Idéen föddes i USA på 60-talet som ett mål på daglig träningsvana med en mytomspunnen men också en distans alla kan göra, 1,609m! Jon Sutherland började sin runstreak när jag var 3månader gammal!! Han har till dags datum alltså sprungit minst 1 eng mile (1,609m) i över 55år!!
Mitt rekord är 1 år och 9 månader, dvs 660 dagar. Nu känns mitt rangliga knä starkare. Så grunden är att bemästra min AS med runstreak, daglig rörelse. Det händer något (positivt) i kroppen då. Kroppsegna endorfiner är som morfin i kroppen! Välbefinnande och smärtlindring!
Mitt mål är uteslutande att bli av med AS symtomen! Har inget IronMan inbokat eller i siktet just nu. Det är bara fokus nu att bli av med symtomen, bort med värk, bort med stelhet och bort med fatigue tröttheten. Jag vill såklart fortsätta med klassikern för att den ger så mycket i både upplevelse och träning året om.
Längdskidor kan bli en utmaning om jag har skov och inflammation i ländryggen. Jag är anmäld till Vasaloppet men just det loppet har gäckat mig lite. 2018 fick jag åka för första gången och det är fortfarande mitt pb på det loppet, 07:25:38 från startled 6. 2019 var jag sjuk och kom aldrig till start. 2020 blev jag magsjuk precis timmen innan start. 2021 Covid, 2022 genomförde jag loppet på 09:27:01 från startled 8. 2023 blev det 08:37:31 från startled 8 och 2024 (startled 7) fick jag kliva av från Mångsbodarna. Jag hann inte återhämta mig från sjukdom. Så tre genomförda lopp! Tur att Öppet Spår har funnits veckan innan Vasaloppet och även fina Engelbrektsloppet i Norberg.
Längdträning och längdskidåkning är en grym sport för kondition, uthållighet och styrka! Finns få sporter som ger så mycket som längdträning. Om man inte bara stakar så är det betydande träning i ben vid diagonalåkning, och armar, core vid stakning. Backarna går upp och ner, föret är lätt, lagom eller tufft.
Men just nu kan det bli tufft med längdåkning! Om jag har inflammation i ländryggen och dessutom muskelkramper kommer det vara väldigt tufft. Jag får gardera mig med Engelbrektsloppet och hoppas jag är i form någon av loppen.
Jag har känt av symtom sedan i början av augusti, precis då tapering skulle starta. Istället för att successivt trappa ner min stora volymsvecka på 20h så fick jag bara ihop lite simning och typ 4h i veckan! Jag har haft tur att just under IronMan Kalmar i aug och Lidingöloppshelgen i sep kunde genomföra loppen!
Jag har som vanligt haft stelhet och smärta i ländryggen och denna gång också muskelsmärtor i ländryggsmuskeln. Just värk i ryggen påverkar hela kroppen direkt. Fungerar inte ryggen får resten av kroppen lida. Kan inte bära, det blir svårt att gå och kämpigt att hålla upp kroppen. Och värken ger omedelbar fatigue trötthet! Dessa symtom har gäckat mig så mycket att jag till slut blev zombie efter 25år! Men varit symtomfri sedan 2012, tills nu!
Så nu gäller det att vara närvarande hur jag mår, min sjukdomsinsikt! Det är så lätt att jämföra sig med andra och tänka "att andra har det värre". Jag skulle säga att det är en flykttanke. Att då inte ta sig själv på alvar utan hitta enklaste genvägen med att inte göra någonting. Det är tuffare att se sig själv i ögonen och ärligt berätta hur man mår! Ögonen ljuger aldrig. Jag brukar säga att vi inte ska dölja sjukdomen och inte heller låta den styra ditt liv! Utan kroka arm i sjukdomen och tänk "Ok du är kronisk! Låt oss gå framåt och jag vill i första hand att du följer med mig".
Så fortsatt träning är otroligt viktigt! Sedan blir återhämtning lika viktigt! Fatigue gör kroppen extra trött och trött kropp är man tvungen att lyssna på för att göra ett bra jobb. Det blir fokus löpning och att få in teknikträning längdåkning på snö. Simning och cykel typ 1 pass i veckan, bara hålla igång.
Nu kör vi med nya förutsättningar
